När det gäller det så kallade välfärdssamhället frågade sig Raimo Sailas vilken välfärdsstat vi egentligen tror att vi bor i. Alla barn som omhändertas, alla som blir arbetsoförmögna på grund av mental ohälsa och alla de som har alkoholproblem berättar egentligen att finländarna mår dåligt.
– Men det som på riktigt kan få välfärdssamhället på fall är två saker – att vi inte kan finansiera det och att vi inte kan anpassa oss till förändringar."
Den observante läsaren märker att det i det ovannämnda citatet (ÖT, 16.2) dryper av märkligheter. Sailas vill göra oss uppmärksamma på att välfärdssamhället mycket riktigt inte är något välfärdssamhälle. I nästa steg poängterar han ändå hur viktigt det är att finansiera välfärdssamhället som inte är något välfärdssamhälle..
I vilket sammanhang blir någon arbetsoförmögen? Inte kan väl tempofyllt arbete på arbetsanstalt ha ett finger med i spelet? Som kronan på verket kan vi inte anpassa oss till förändringar – "förändringar" som bekant syftar till att få oss att spendera mer tid i arbete, med fler arbetsoförmögna "på grund av mental ohälsa" som följd. Märkväl att mental ohälsa inte är någon orsak. Det är en effekt av arbete.
I vilket sammanhang blir någon arbetsoförmögen? Inte kan väl tempofyllt arbete på arbetsanstalt ha ett finger med i spelet? Som kronan på verket kan vi inte anpassa oss till förändringar – "förändringar" som bekant syftar till att få oss att spendera mer tid i arbete, med fler arbetsoförmögna "på grund av mental ohälsa" som följd. Märkväl att mental ohälsa inte är någon orsak. Det är en effekt av arbete.








